Mitt liv
Som sagt, hemsk dag!
Just nu hade jag tillomed kunnat tänka mig att adoptera, men det vill inte han och dessutom är det dyrt och omständigt till tusen. Så det är inget alternativ.
Stackars Jimmy kom hem på ett underbart humör och flög ner på jorden inom nån minut. Jag bölar och bölar, jag är ledsen och rädd för vad framtiden inte har att erbjuda. Jag bara stortjöt medan han den stackarn fick plocka upp mig.
Han tyckte jag skulle åka och fika med nån men då slängde jag till honom att alla har ju barn och en familj. De umgås inte med såna som mig för de har så mycket med sitt egna. Han tyckte först att jag lät avundsjuk och bitter, ja jag är säkert båda delarna men det var inte det som var poängen. Vi hade säkerligen inte heller suttit här själva om helgerna om vi hade haft Vincent.
Och det var vi överens om till slut!
Stackars människa, han är inte van vid att jag är så känslig och inte kan hålla masken uppe. Jag brukar vara förbannat duktig på att maskera mitt mående men nu lyckas jag inte ens med det längre.
Just nu hade jag tillomed kunnat tänka mig att adoptera, men det vill inte han och dessutom är det dyrt och omständigt till tusen. Så det är inget alternativ.
Tänk att man trodde att det är så självklart att få barn och att de ska vara friska....vilken bubbla man levde i.
