This is my life

Änglamamma till älskade Vincent <3 bloggen handlar om allt som händer i mitt liv. Positivt som negativt! Inget lindas in! Välkommen

Ups and downs

Publicerad 2016-12-08 13:01:57 i Allmänt, Graviditet, Vincent, Änglabarn,

Livet är märkligt, man kan aldrig fungera och leva inom den där sk ramen som folk gärna förväntar sig att man gör för att de ska kunna känna att de förstår. För om de inte gör det så blir det genast jobbigt för dom och det börjar pratas.
Lite fascinerad över det, jag var säkert likadan tidigare.

Har man förlorat ett barn så ska man släppa och gå vidare, man kan inte älta och leva sitt liv i dåtid, man får inte vara ledsen och må skit 24/7 men är du glad och välmående så är du märklig. Då förstår folk sig inte på dig, för hur kan hon vara så glad när hennes barn har dött?! Hon måste ju vara helt känslokall.
Och de som skaffar ett nytt barn kort efter att deras barn har gått bort, herreguuud ;o hur kan man vara så dum att man ens tänker på en sån sak efter att man förlorat sitt barn?!
Jo du kära tyckare, det handlar inte om att ersätta sitt barn! Inte på någon som helst punkt! Det är en sån grej som man bara förstår om man själv varit i den situationen. Och de barnen blir de mest älskade du kan tänka dig <3

Lite vek i hjärnan efter en natt med migrän och nervryckningar men det jag försöker få fram är att folk kanske borde fokusera lite mer på sina egna liv. Och ska man in och rota i andras så var lite ödmjuk, sorg innehåller så mycket mer än gråt och ångest. Den gör att du kan uppskatta sånt du aldrig funderat över innan, jag är så innerligt tacksam över så mycket i mitt liv. Varje kväll när jag går sista rundan med hunden och jag fryser häcken av mig så tittar jag på "mitt" lilla hus och känner tacksamhet.
För att jag slipper sova ute i kylan, att jag har mat på bordet, fina vänner/familj som bryr sig om mig och att jag trots allt hittat min styrka till att fortsätta leva ett bra liv.

Vissa dagar fulgråter jag i flera timmar, jag är arg och bitter, saknaden äter upp mig och tårarna rinner. Men det är ok, kärleken till Vincent är alltid närvarande och med den kommer sorgen.

Mitt i allt har jag mognat, blivit mer ödmjuk och förstående, jag lägger allt som oftast min energi rätt och jag är inte hälften sån jäkla bitterfitta som jag var förr.

Nu ska jag köra upp till min stackars häst, han har otäcka sår som behöver kikas till. Får hoppas det inte blir lymfangit av det.

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2016-12-10 00:03:55

Känner så igen mig i det du skriver. Min ängel har verkligen förändrat mig totalt både på gott & ont. Kan aldrig backa tillbaka till den jag tidigare var utan detta är en ny version av mig själv som alltid kommer att ha lilla Vilgot och sorgen vid min sida men samtidigt som du skriver en större ödmjukhet mot livet och lycka i det jag har. Massa kramar Anna

Svar: ❤️ skönt att man inte är ensam om dessa tankarna. Kramar
diamondscharm.blogg.se

Postat av: integravidbaratjock.blogg.se

Publicerad 2016-12-10 07:40:12

Skickar en bamsekram!

Postat av: integravidbaratjock.blogg.se

Publicerad 2016-12-10 07:40:13

Skickar en bamsekram!

Svar: Kram tebax <3
diamondscharm.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela