Underbart
Jag var på spädbarnsfonden ikväll, det var välbehövligt! I slutet kom vi in på Vincents sista timmar och det fruktansvärda sk dopet som lika gärna kunde varit en begravning. Att sitta där med sin son i famnen och bara veta att man får ha honom en kort stund innan man som mamma och pappa måste stänga av och låta honom somna in är så äckligt brutalt så jag mår illa bara jag tänker på det. När han ligger där och sprattlar med sina små armar och ben, drar i slangarna och försöker smutta.
Och du ska ta livet av honom, för precis så är det.
Jag bara önskar att de som anser att livet borde fortsätta som vanligt nu kunde få känna på vår dagliga smärta och ständiga sorg en liten liten stund. Vissa skulle kanske få en gnutta mer empati då.
Det roliga var att vi kom in på vem som döpte honom och vilket otroligt stöd hon var för oss. Då visar det sig vara diakonens väninna :D så hon skulle få besök av henne om en månad. De är lika härliga båda två och jag blev så glad. Vi har aldrig fått chansen att tacka henne men nu kunde jag iallafall skicka en hälsning till henne. Hon ska veta hur jädrans bra hon är, behövs fler av den sortens människor.
Min mens är sen (yes intresseklubben antecknar) men den jävlas bara för gravid är jag icke. Skitsur är jag dock för såna bekymmer med kroppen behöver jag då fasen inte just nu. Hoppas den dyker upp snart.
Nu blir det däremot sängen.
Go natt
